Orden som formade Sverige

ORDEN SOM FORMADE SVERIGE

När blev Sverige svenskt?  Och hur mycket av det ”typiskt svenska” ligger i själva orden, i språket, i uttryck som hörs varje dag? Kan någon ha semester i juli utan att citera Tomas Ledin och konstatera att ”sommaren är kort”?

I Elisabeth Åsbrinks bok om svenskhet och svenska värderingar görs 60 nedslag i historien, från romaren Tacitus nämnande av ”svioner” år 98 till Eric Lundins låt ”Suedi”. Här passerar Västgötalagen och århundranden av danskhat förbi tillsammans med #metoo och yttrandefriheten, Zlatan samsas med Cajsa Warg, Astrid Lindgren med Axel Oxenstierna.

Orden som formade Sverige är en personlig, rolig och bitvis provocerande läsning av svenskheten, en nödvändig komplicering av ett nationalitetsbegrepp som på sina håll blivit väl enkelt.

                                                                 * 

Elisabeth Åsbrink gör en lysande upptäcktsfärd genom svensk idéhistoria. Dagens Nyheter

Åsbrink skriver med sedvanlig klarhet, ibland med vasst patos och alltid med nyfikenhet. […] Kapitlet om vad svenskarna visste eller inte kände till om Förintelsen är en av de elegantare avrättningarna av Jan Guillou som skrivits, det apropå hans påstående från häromåret om att svensken intet visste om folkmorden före 1945. Expressen

Åsbrinks bok är av ett eget slag. Den handlar mer om svenskarna än om Sverige. Mer om värderingar, mer om språk och tankevärldar än om årtal och regent- och regeringslängder. Den är fri i tanken, hoppar i tiden när den stöter på paralleller, befruktar de stora linjerna med anakronismer och sidospår, och som lärobok för oss som för ofta tittade ut genom klassfönstret under historielektionerna är den oslagbar. Västerbottenskuriren

 Jag hoppas att ”Orden som formade Sverige” blir vida läst. Smålandsposten, Barometern

Uppfordrande och stimulerande om svenska ord. […] I likhet med Orwell fördömer hon chauvinism, men släpper fram patriotismen, som kärleken till en särskild plats, ett språk, men ingenting man önskar påtvinga andra folk. Göteborgsposten

Det är välskrivet, ofta roligt och utmanar läsaren att säga emot och fundera på egna bättre exempel. Aftonbladet