MITT STORA VACKRA HAT. En biografi över Victoria Benedictsson

MITT STORA VACKRA HAT. En biografi över Victoria Benedictsson av Elisabeth Åsbrink, Polaris 2022

Är kvinnan en hona eller en människa? Är mannen en härskare eller en slav? Är äktenskapet ett försörjningsmedel, en kärlekshandling eller ett fängelse? Ska förnuft råda eller den kristna moralen?

Frågorna som formulerades under andra halvan av 1800-talet satte Europa i brand, och det var författare och intellektuella i Norden som tände stubinen. I centrum stod den danske litteraturkritikern Georg Brandes, som i föreläsningar och skrifter ville sopa undan gamla könsmönster, unken borgerlig moral och ojämlikheter både i hemmet och i samhället. Här fanns också Henrik Ibsen, August Strindberg, Elisabeth Grundtvig och Anne-Charlotte Leffler, för att nämna några.

Mitt i omvälvningarna och stridens hetta kom Victoria Benedictsson som ett stjärnskott på den realistiska litteraturens himmel. Postmästarfrun från det perifera skånska samhället Hörby debuterade som författare vid 33-års ålder och tog sig rakt in i händelserna centrum under namnet Ernst Ahlgren – hon blev vän (och ovän) med alla tidens nyckelpersoner och hennes böcker blev ett med samtidsdebattens hetaste frågeställningar.

Hon var en gänglig bonddotter från en gård bortom allfarvägarna, som gifte sig med en trettio år äldre postmästare och blev styvmor och mor till sammanlagt sex barn. I hemlighet började hon utbilda sig själv, skriva och skicka in bidrag till tidningar. Genom att skaffa sig en manlig pseudonym, Ernst Ahlgren, påbörjade hon sin utbrytning ur själva kvinnorollen, som hon betraktade som ett fängelse, och tog sig friheten att både kritiskt granska äktenskapet och hylla det.

Hon träffade den beundrade Brandes och blev djupt förälskad i honom. Hon lärde känna Ellen Key och Strindberg, och festade med Ibsen. Hon beundrades av tidens feminister och blev sedan förkastad av dem, utstött och oönskad på hemmaplan, för att slutligen stöta ut sig själv. Det blev en kort karriär, egentligen bara sex år, men oerhört intensiv. Till slut tog hon sitt liv med en rakkniv på ett hotell i Köpenhamn.

Tre veckor senare var August Strindberg klar med sin pjäs Fröken Julie, där huvudpersonen mött döden på samma sätt. På mindre än en månad gick Victoria Benedictsson från att vara huvudperson i sitt eget drama till att bli utnyttjad i andras.

Elisabeth Åsbrink har i sin nya biografi följt Victoria Benedictsson/Ernst Ahlgren tätt i spåren. Från gården på Söderslätt över det klaustrofobiska äkta hemmet i postmästarbostaden i Hörby till rummet på hotell Leopold i Köpenhamn där hennes liv tog slut, när hon bara var trettioåtta år. Åsbrink har närläst brev, dagböcker, noveller och romaner för att sätta ljuset på en storslagen människas inre landskap, under en era då Norden transformerades från att vara styrt av kristendomen till vår tids modernitet och vetenskapstro.

Det här är en biografi om en tänkande kvinna som försökte spränga könsgränserna och slutade sitt liv i ett crescendo av emotioner, i en tid besatt av litteratur, sex och död.

Författaren och journalisten Elisabeth Åsbrink (f. 1965) har publicerat flera lovordade faktaböcker och en självbiografisk roman. I denna utmärkta och synnerligen omfattande biografi ger hon en heltäckande bild av författaren och dramatikern Victoria Benedictsson (1850–1888), pseudonymen Ernst Ahlgren, och hennes verksamhet. Från faderns inflytande i det skånska lantbrukarhemmet kom hon under en annan mans påverkan då hon blev postmästarhustru i Hörby. Hennes kön utestängde henne från högre utbildning och att hon gjorde sig ett namn som författare och umgicks med tidens giganter vittnar om hennes mod och kraft. Ändå avslutade hon själv sitt liv vid 38 års ålder. Åsbrink skriver skickligt in Benedictssons liv i den brytningstid hon levde i med debatter kring kön, sexualitet och litteratur. Benedictssons liv var fyllt av paradoxer; hennes motto var arbete och sanning men hon levde i en bitvis förljugen tid där såväl kvinnans och mannens roller som kampen mellan förnuftstro och kristen moral var i stöpsleven. Stoffet är innehållsrikt och laddat och Åsbrink tar synnerligen väl vara på dess potentialer. Mitt stora vackra hat är en insiktsfull, gedigen och välskriven presentation av ett författarliv som känns förbluffande aktuellt. På ett nytt sätt framträder också Benedictssons modiga insatser för att göra samhället mer öppet och jämställt.

Helhetsbetyg: 5.

Bibliotekstjänst nr 15, 2022.

Victoria Benedictssons grav på Vestre Kirkegård i Köpenhamn. Förbipasserande sticker ner pennor för att hedra henne.
Foto: Elisabeth Åsbrink