Räls
På en tågperrong i februari 1939 stod två barn, Emil 13 år och Alice 11 år. De skulle tillsammans med 100 andra barn skickas till Sverige från ett Wien där förföljelsen av judarna blivit mer och mer våldsam. Emil och Alice kände inte varandra då, men nu möts de utanför tid och rum och talar om det liv som blev deras och de faktiska konsekvenserna av nazisternas idéer, tankar och handlingar.
”Varje skena sjunger nu. Glassplitter finns, rester av våldet. Grus finns, det är alla dagar som hårdnade till vassa kanter. Brev finns som tyngd, som skuld, ensamhet, sorg och överlevnad. Hela Europa randas av räls, den går åt alla håll och leder ingenstans, den för människor mot sin död eller mot nytt liv. Allt som blänker är slitage.”
Räls är Elisabeth Åsbrinks debutpjäs baserad på autentiska brev som judiska föräldrar skickade till sina barn på flykt, men också på ett mötesprotokoll från ett av de nazistmöten som la grunden till själva Förintelsen.
RECENSIONER
”Nyansrikt drama ned i nazismens bråddjup.” Dagens Nyheter.
”[D]åtid och nutid, personligt och samhälleligt, bryts mot varandra. Genom detta sammanhang vidgas frågan om skuld. Utforskandet av det judiska blir indirekt också ett utforskande av vägen från ’vi’ till ’dom’.” Svenska Dagbladet
”Räls är full av fantastiska repliker, där historiska fakta och psykologisk gestaltning smälter samman till en berättelse som inte bara är gripande utan också ger stoff till funderingar om flyktingmottagandets tillkortakommanden när det gäller barn – inte bara för sjuttiotre år sedan, utan också idag.” ALBA
”Sveriges roll under nazismens judeförföljelser har alltmer börjat gestaltas. Med boken ”Och i Wienerwald står träden kvar” vann journalisten och författaren Elisabeth Åsbrink August-priset 2011. Boken bygger på de brev som judiska flyktingbarn från Wien fick när de vistades som flyktingar i Sverige under Nazi-tiden. Och ur delvis oanvänt material har Åsbrink nu också skrivit en pjäs – ’Räls’ […] Allt det som är så svårt att minnas och så svårt att tala om. Men nu är det dags, som här i ’Räls’ …” Kulturnytt, SR
